Thehoseontour

Imorgon vid 17 går tåget hem till Malmö. Är med blandade känslor som jag drar tillbaka faktiskt. Just nu är Stockholm riktigt bra, men samtidigt så väntar jobbet hemma och jag kan inte riktigt göra något annat just nu, än att tänka på allt jag har att göra. Så visst skulle det vara nice att slappa runt här ett tag till men nej, det är dags att dra tillbaka till Malmö.

Ah, är inne på dag tre av lite oskyldigt festande. Hm, undrar vad definitionen av oskyldigt festande är egentligen. I torsdags var det ju Lanias hejdå-middag och igår var jag iväg med Lotta till Storstaden (storstan?) och träffade lite folk. Sen vidare för att möta upp Lottas gäng som är från hennes hemtrakter. Grym kväll! Snart ska jag möta upp Jossan för att dra iväg till Alvik där Andreas von Kern bor numera. Så kommer Juha, och kanske Emil till och med som tydligen också är i stan.

O hoj! Skepp kanske man ska säga före. Jag sitter i sängen alldeles nyduschad och luktar så himla gott. Skön känsla. Ikväll ska jag på dejt med Josse. Hon ska få en indisk brakmiddag i födelsedagspresent. Åh det ska bli så gott och kul och bra. Längtaaaar. Dör lite.

Jag vaknade astidigt idag, typ kvart över åtta. Storstädade lägenheten i ett svusch och sen åkte jag långt som fan för att shoppa skor på Skopunkten. Om man köper två får man 50% rabatt på det ena paret. Jag tyckte faktiskt att de hade en hel del. Jag tog i alla fall en halvtaskig bild med mig i handduksturban också hehe.



Insåg just att man knappt ser hur de ser ut, men det är svarta vanliga pumps och bruna kängor. Jag älskar skor!!!! Två av varje för 599 kr. Hej och hå vad kul det kan vara när det är billigt.

Åter till kvällen. Jag hoppas på äventyr, men jag vet inte vad. Vad som helst kan ju hända i den här stan. Det vet vi ju vid det här laget. Min superkvinna till vän får rädda mig. Jag fick förresten ett signerat Fi-kort av henne på hennes egen födelsedag. Sitter på kylskåpet nu och tittar snällt på mig och Sanna när vi diskuterar politik varje dag. Alla som är i Stockholm och känner mig borde förresten komma hit. Inte just idag kanske, men snart. Det kan bli kul, jag har höga förhoppningar!

/Ida

Jo men seriöst, vilken saknad! Har njutit av att åka tunnelbana, kolla på alla människor, känna av storstadspulsen, träffa en massa grymma människor... och då kom jag ändå hit för bara några timmar sen. Blev en grym middag på Vapiano med en massa bra människor. Härlig mix och jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt som jag vill göra!

Imorgon sätter jag mig på ett tåg och drar upp till Stockholm. Ska bli hur bra som helst med Lanias avskedsmiddag på kvällen med favoriter som Jossan, Juha, Viktor, Anton... you name it! Ska försöka få med kameran. Ciao!

Det råder ett förvirrat tillstånd hemma hos familjen Lindström/Ek på senaste tiden. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Vet inte om Sanna har skrivit om sin upplevelse i second hand-butiken här nere runt hörnet. Hon får göra det själv annars, men det jag skulle komma till var en trevlig/något pinsam liten händelse från igår.

Jag hade varit inne på Hemköp och handlat lite och utanför den butiken står det alltid en massa människor från Greenpeace, tre och en massa andra jag vet inte vad-organisationer. De vill ha allt från medlemmar till att sälja telefoner. Jag försöker för det mesta att undvika alla dessa människor genom att antingen gå omvägar (vilket inte funkar precis utanför Hemköp) eller genom att bara tacka nej innan de ens har hunnit öppna munnen. Oh well, åter till igår. Jag gick ut från butiken och då står där en kille med ett block. Han tittar på mig och jag fattar direkt att han tänker prata med mig. Jag stirrade ner i marken samtidigt som han sa "Hej, vill du skriva på vår lista mot rasism" varpå jag svarar "Nej tack". Jag hann inte ens tänka igenom vad han faktiskt hade frågat mig.

Direkt när jag hade sagt det så insåg jag att det var helt fruktansvärt pinsamt. Det var ju fan som att säga "Nej tack, jag är rasist", fast ändå inte. Jag såg att killen var från någon extrem vänsterorganisation och det är ju inte alla såna organisationer som delar mina värderingar. Vem vet vilka listor de tar med mitt namn på i framtiden. I alla fall så kändes det lite fel att inte skriva på en lista mot rasism. Nu vet jag ju inte ens vad de skulle ha listan till eftersom jag inte tog mig tid att fråga.

Slutsatsen är ju att tack vare alla äckliga telefonförsäljare från alla äckliga telefonförsäljningsbolag har jag valt att inte skriva på en lista mot rasism. De gör bara skada de där telefonförsäljarna. Så är det.

/ida

Vet inte riktigt vad jag tänkte blogga om. Kände mest för att blogga. Söndagar är alltid så dumma. Det är en sjukt bra dag för att det är så lugn stämning och det är precis som att det är en dag när alla svenskar uppskattar sin frihet så himla mycket. Samtidigt vet man att det är dags för jobb imorgon och även om jobbet är kul så är det fan inte kul att gå upp tidigt på morgonen.

Nog om det. Jag har en bra söndag i alla fall. Träffade Malin i förmiddags och lyssnade på alla hennes berättelser från hennes studentliv i Kristianstad. Man blir ju sugen alltså. Fick nostalgitripp deluxe när hon berättade. Sen är det ju kul att ha ett jobb och tjäna pengar och få göra saker som man tycker om, men studentlivet var bra skit. Alla sovmorgnar, alla förfester och efterfester, alla maskerader, alla hemska föreläsningar. Åh det var så trevligt.

Oh well, det har varit en bra helg i Malmö i alla fall. Jag är nöjd. I fredags var första gången på 100 år som jag var ute och festade till det lite. Jag kände mig sjukt lång. Att slänga på sig högklackat och sedan gå ut och dansa med Sanna och Josse är ju kanske inte det mest intelligenta jag har gjort. Sen var man ju gammal också. 18-årsgräns på KB innebär att ungefär 90% av besökarna faktiskt är 18 år. Det hade ju  princip varit barnarov att bara titta åt någon killes håll där.

Nu ska jag fortsätta söndagsmysa och försöka hålla mig borta från mina fönster. Hö hö hö skämta!

/ida

Människor bara skjuts till höger och vänster här nere. Det är så jävla stört. Chefen jobbar för att få malmöborna att känna sig trygga. Kollegor runt omkring mig har som uppgift att staden ska vara trygg och säker för oss som bor här. Det är läskigt hur maktlösa alla kan bli när en galning bestämmer sig för att skada oskyldiga människor. Att vara rädd för att gå utanför dörren. Att vara rädd för att stanna hemma.

Så det tänkte jag göra nu. Jag började i juni och trivs stundvis fantastiskt bra. Jag får arbetsuppgifter som känns meningsfulla och roliga och många av mina kollegor är helt underbara unika varelser. Sen finns det ett problem. Varning för världens längsta inlägg. Tror aldrig att jag har skrivit så långt.

Jag är en del av en så kallad arbetsmarknadssatsning som görs i Malmö just nu. Det innebär att en massa unga människor på olika sätt har anställts i Malmö Stad. Det finns en hel hop av projekt, där jag är anställd via ett sådant. Jag är anställd på min arbetsplats i 6 månader. Satsningen på att anställa unga är för att vi ska få en chans att ta oss in på arbetsmarknaden och visa vad vi går för. Och för att minska arbetslösheten såklart. Det ska sägas att Malmö är en väldigt ung stad jämfört med många andra kommuner i Sverige.

Sedan min första dag på jobbet har jag blivit kallad praktikant x antal gånger. Jag är inte praktikant. Jag är bara inte anställd av den förvaltningen som jag är verksam inom. Låter kanske komplicerat så här när jag inte nämner några specifika namn, men det får vara så. Jag vill inte hänga ut någon för att det är inte någon enskild persons fel, det handlar om att alla arbetsmarknadssatsningar som har gjort har blandats ihop...anyways...jag blir i alla fall ofta tagen för praktikant och jag är ju inte det. Jag har påpekat detta ett flertal gånger för mina kollegor. En del fattade direkt och såg att jag faktiskt också hade kunskap att bidra med, även om jag fortfarande har mycket att lära. Andra bryr sig inte särskilt mycket, nickar och säger "Ok, ja det är ju så lätt att blanda ihop alla projekt". Ja det kan jag förstå, det är ju inte så att jag sätter mig in i allt som händer i Malmö Stad, alla projekt som genomförs hit och dit. Om jag skulle göra det så skulle jag vara övermänsklig.

Sen har vi den tredje gruppen människor, varav en jag pratade med idag. Den här människan hade med all säkerhet inga onda avsikter, men personen valde inte sina ord med varsamhet. Den här personen insisterade på att jag var precis som en praktikant även om jag inte ville kallas för det och trots mina försök till att förklara hur situationen ser ut på riktigt, ville inte personen se vad jag menade. Personen fortsatte trycka på att jag var precis som en praktikant, jag var där för att lära mig saker..

Delvis sant. Jag är på mitt jobb för att lära mig saker. Jag hoppas verkligen att det är fler än jag som är det. Alla vill väl utvecklas? Men jag är också där för att jag gjorde ett gott intryck på min jobbintervju, för att jag har gått den utbildningen som jag har gått och för att jag hade ett intresse av den verksamhet som man bedriver på min arbetsplats. Oh well, personen som fortsatte ville i alla fall inte se detta. Dessutom sa personen att "vi hade förmodligen inte anställt dig om det inte var för den här satsningen". Nej, personen satte fingret på problemet. Vi unga får ju inte chansen just för att vi är unga. Som om det är vår enda egenskap. Jag försökte berätta för personen att bara för att jag är ung så betyder det inte att jag är mindre kvalificerad för ett jobb. Det kunde människan gå med på, men gav ändå inte upp om likheten med praktikanter. Jag tycker absolut inte att det är något fel på att vara praktikant, men jag vet, precis som många andra att man många gånger får en viss stämpel på sig som praktikant och av den anledningen vill jag inte bli tagen för praktikant.

Det är inte bara jag som har upplevt det här problemet. Jag har träffat människor som deltar i samma satsning som jag och de berättar precis samma sak.

Efter min diskussion idag var jag nästan illamående. Jag vet som sagt att personen/personerna som jag pratade med inte menade något illa, men jag kan inte förstå varför jag ska behöva mötas av sådana medtryckande kommentarer. Bara för att jag har råkat få mitt jobb på ett lite annat sätt än hur det sker vanligtvis. Bara för att jag är ung. Jag är så trött på att få höra det. Värsta gnälliga inlägget, men den här känslan har funnits i mig i över 4 månader nu och jag måste få utlopp för den någonstans.

Det handlar också om hur man bemöter nyanställda. Jag vet inte om folk glömmer fort, men det är en fruktansvärt utsatt situation att vara nyanställd. När ingen dessutom vet om vad det är man gör så blir det ännu svårare. Det ska sägas att jag har en hel del underbara kollegor som har tagit emot mig med öppna armar och som vill att jag ska stanna kvar. Människor som säkert minns sina första trevande steg ut i arbetslivet och som såg och ser min potential istället för det faktum att jag är 23 år gammal.

Diskussionen idag tog hårt. Den ligger där och gnager i bakhuvudet och kommer nog att göra det ett tag, men tur för mig att jag vet att jag aldrig kommer att behandla någon, ung eller gammal, praktikant eller anställd på det viset. Jag känner dessutom till vad jag kan och vad jag har lyckats bevisa under min tid på min arbetsplats. Jag kommer att klara mig fint och så länge det finns människor som uppskattar mig och som jag kan känna mig respekterad av så är alla respektlösa kommentarer inte värda min uppmärksamhet.

Fast som min mamma sa, ingen av de kommentarerna är meningslösa. De betyder något och det är det som är det värsta.

Nej nu ska jag lägga av. Hoppas att någon smart människa läser det här och kan tänka över det inför Malmös kommande arbetsmarknadssatsningar. Man kanske glömmer ibland att det är människor man har att göra med.

/Ida

Nu är jag där igen. Så sentimental på senaste tiden. Vet inte vad det beror på, men det känns som att jag finner någon djup mening i allt jag läser och hör. Som att allt har en betydelse för mig. Jag kanske måste uppskatta livet mer. Fast jag tycker att jag uppskattar det ganska mycket redan.

Min allra allra bästa vän, Sanna frågade mig för en stund sen ifall jag behövde kissa innan hon skulle ta ett bad. Något som hon ibland glömmer och det är precis de gångerna som jag måste knacka på och smita in medan hon står utanför i en genomblöt handduk och fryser. Varför berättade jag det där?.. Jo just det. Det är en sån liten obetydlig sak, som jag tar för givet. Att någon frågar mig om jag ska gå på toa innan de ska ta ett bad. Men jag ska inte ta det för givet. Det känns alldeles förträffligt de gångerna som hon inte glömmer att fråga. Det handlar ju såklart inte bara om det utan om alltihopa. Det är så trevligt att behöva trängas i badrummet på morgonen, att komma hem från jobbet och kunna häva ur sig en massa skit och internskämt. Det är så enkelt, det har nästan alltid varit så enkelt. Jag antar att det är så det ska vara med en allra allra bästa vän.

Ville bara skriva det. Nån gång, kanske mycket tidigare än jag vill, kommer det inte att vara såhär. Inget varar för evigt även om jag hoppas att det gör det.

Jag säger det, sentimental. Jag vet inte vad det är som händer. Får ta och skärpa mig, bli mer sarkastisk, kasta lite snus och spotta en ordentlig loska.

Torpet på bilderna i Sannas förra inlägg är förresten från min farmors gamla torp i Vittsjö. Det är inte hennes längre, vilket är himla synd för att det var världens bästa torp när jag var liten. Jag ska ha ett likadant... någon dag. Fast just nu trivs jag i stan. Vi orkade inte laga mat idag så vi gick ungefär 50 meter till en grekisk restaurang och käkade grillspett med klyftpotatis, sallad och tzatziki för 70 kr. Underbart. Skogen kan vänta ett tag till.

Bon nuit mes amis.
/Ida

Sanna la upp en bild på sina assnygga byråer som hon fixade ihop på nolltid igår. Är riktigt impad faktiskt. Det var inte bara hon som var på Ikea igår. Jag köpte en byrå, som tog typ två timmar att montera och som var tyngre än en mindre bil. Efter att jag hade monterat ihop skiten så insåg jag att jag nog ville möblera om litegrann. Eller ganska mycket egentligen. Så jag flyttade och fixade och målade och vek saker hela kvällen. Sjukt nöjd med resultatet och jag fick min egen lilla modehörna. Titta vad mysigt!



Lite suddigt, men vad gör det om 100 år.

/Ida

Har varit jobbigt det här med att hitta en byrå till mitt rum. Antingen så har man inte råd eller så hittar jag inget när jag är ute och kollar efter second hand-möbler. Men nu är jag fasen trött på att inte kunna lägga mina saker någonstans, så lite pyssel senare så blev det toppen.

/Poop Scoop

En sjuk Ida - Allright, jag ska sakna dig som jag saknar att andas genom näsan. 

Micke, min kompis som jag gick i samma högstadieklass som är i Malmö för lite affärer. Lät skumt hehe. Men anyways, han och hans kompis får därför bo hos oss och låna vår fina dubbelluftmadrass. Käkade middag tillsammans och drack en öl på Möllan. På väg hem gick vi förbi ett av alla bingoställen som ligger här i området. På Mickes initiativ gick vi in och spelade två omgångar. Första gången för oss alla. Var precis som på film, en massa gamla människor som sitter ensamma vid olika bord i en lokal med lysrörsbelysning. Lite sorgligt.

Vet egentligen inte varför jag berättar det här, men ja jag läser Andreas Carlssons blogg. Ni vet idol-domaren vars leende är galnare än Sverigedemokraternas plats i riksdagen (ho ho ho). I alla fall så läste jag ett inlägg idag som handlade om att Justin Timberlake ska lägga av med musik och om hur det behövs mer pengar i kulturen. Ni kan läsa det här. Killen är ju inte ett geni när det gäller att skriva, men jag förstår hans point och jag blev nästan gråtfärdig när jag läste det. Vet inte varför det berörde mig så djupt, men det är väl antagligen för att han har så rätt!

Vad vore mitt liv utan musik? All underbar, fantastisk, cool, sjuk musik? Jag tror ju aldrig att musiken kommer att dö ut, men att musik och hela musikbranschen är på väg att förändras är ju en sak som är säker. Det kändes så sorgligt när jag läste inlägget. Som att vi befinner oss i slutet av en, för musiken, lysande era. Haha vad sentimental jag låter. Är nog på lite sånt humör idag. Hoppas att det finns politiker och andra människor där ute som vågar satsa på musik och all kultur för den delen.

Nu ska jag lyssna på min allra bästa musik och älska den jättemycket.

/Ida

Kan verkligen inte koncentrera mig idag. Är sur och irriterad, på världen, på alla. Okej inte alla men på min jävla situation. Vill ta det som det kommer men jag kan inte låta bli att bli pissed off på att inte få klara besked. Och sen skrev jag en långt stycke om en massa saker som jag inte får skriva här på bloggen för jag är offentligt anställd. Ah, ett djupt andetag... Lugn lugn.

/sanna

Jag följer i Sannas fotspår och har just sökt kurser till våren. Jag hoppas ju verkligen att jag ska slippa plugga till våren, men eftersom folket på jobbet är sjukt kryptiska med vad som händer framöver så måste jag ha en back up-plan. Det fanns ju hur mycket som helst att välja mellan, men mina val blev nog inte så förvånande. Det slutade med att jag sökte:

Sociologi: Klass, kön och etnicitet, 30 p på Lunds Universitet
Genusvetenskap, 30 p på MAH
Livsberättelser, 15 p på MAH
Religioner i världen, 15 p på MAH
Utställningsdesign, 15 p på MAH

Det var det. Kan säkert bli kul, fast snälla låt mig slippa. Nu i veckan som kommer ska jag försöka luska fram hur det ser ut för min del och min framtid som miljökämpe. Usch det är så nervöst. Nu, åter till söndagschillet. Söndagschillet är det bästa chillet.

/Ida

Har inte orkat fixa med Tunisien-bilderna, men det kommer snart. Den här bilden är en liten aptitretare. Mannen bredvid mig på planet hittade skumma ställningar att sova i. Han såg ut att må väldigt dåligt. Till och med flygvärdinnorna kom fram och frågade om han var ok, men frugan sa bara åt dem att strunta i honom. Tur att han inte spydde i alla fall, sånt har jag fått nog av ändå den senaste tiden.

/Ida

Är man sjuk så får man hitta sätt att ändå vara duktig på, även om man helst hade velat dricka lite rödvin och snacka skit. Inte för att man är vidare duktig om man skulle göra det men ni fattar.

Började dagen med att ta tag i sökandet av kurser inför våren (om jag skulle råka stå arbetslös av någon konstig anledning = kommunens oförmåga att ta vara på kompetens. ska ju inte behöva bli aktuellt tycker jag). Så, det blev dessa kurser:

fan, om det är något jag inte pallar så är det ovisshet. när man inte kan styra utgången av något utan bara får tomma löften om beslut, som sedan givetvis aldrig tas. tid tid tid - den bara springer iväg.

skulle fått svar om eventuell förlängning av vårt projekt idag men icke (anade jag ju iof). så istället för att veta om jag ska ta tag i jobbsökandet eller ej så käkade jag en hamburgare och torkar snor som aldrig vill sluta rinna. fräsch tjej. (för övrigt, värsta mansfesten på restaurangen vi var på, what up med killar och kött?)

så det finns väl bara två saker att göra för att känna att jag har kontroll över min jobbsituation:
- söka kurser till hösten
- söka en massa jobb

kul, då vet jag vad jag ska göra i helgen.

/sanna

Credd till Juha som har gjort vår fina affisch!

Hej kära vänner. Jag kom just på att jag har tagit en massa bilder med mobilen som har legat där och gosat till sig, men jag tänkte lägga upp några nu för att det är så kuuul med bilder.  Mobilen inhandlades julen 2009 så att några av bilderna är näst intill antika.


Inför kursexamination i Piteå i januari. På den tiden var jag, Jossan och Sanna riktiga plugghästar.

På lite fest hemma hos Emily. Josse, som fyller år idag GRATTIS BBABEEH och Maria leker med en lampa/ljus.

Fokuserat folk under Uppdrag 24. Åh vilken underbar dag det var!

Sen var det NY-resan dårå. Lunch i Central Park. Helt underbart.

En annan dag i Central Park. Sanna fullkomligt slukar jordgubben.

Piteå igen i slutet på maj. Gustav + katt = sant.

Rensade ut hemma hos mamma och pappa lite i somras och hittade en gammal fan-pärm. Jag gillade verkligen BSB när jag var yngre!

Födelsedagsmiddag med Albin i augusti. Han skulle ju också fylla år. Bra dag.

Sen var det Malmöfestivalen-dags. Maria som jag jobbar med blev eko-stylad i ekoreko-zonen.

Vi hade en smoothie-cykel också. Och livs levande bananer.

Sen fanns det en riktig riddare i barnhörnan som ville vara med i vår teckningstävling. Det gick inte så bra för honom.

Det var det. Har hänt så sjukt mycket på bara knappt ett år. Jag hänger inte riktigt med i svängarna. Om det ska vara såhär så har jag ingen aning om vad jag kommer att ha för mig nästa år i oktober. Nu ska jag jobba en liten stund till. Vi ses.

/ida

Hej hörrni. Lania är nere på besök från Stockholm så vi kör en liten roadtrip i Skåne denna helgen. Sjukt kul att köra bil och få se en massa. Sen även att vi gör det när det är höst, allt är så himla fint och mina cravings gällande natur och torp blir inte svagare direkt.