Saker man säger, men inte menar

Det råder ett förvirrat tillstånd hemma hos familjen Lindström/Ek på senaste tiden. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Vet inte om Sanna har skrivit om sin upplevelse i second hand-butiken här nere runt hörnet. Hon får göra det själv annars, men det jag skulle komma till var en trevlig/något pinsam liten händelse från igår.

Jag hade varit inne på Hemköp och handlat lite och utanför den butiken står det alltid en massa människor från Greenpeace, tre och en massa andra jag vet inte vad-organisationer. De vill ha allt från medlemmar till att sälja telefoner. Jag försöker för det mesta att undvika alla dessa människor genom att antingen gå omvägar (vilket inte funkar precis utanför Hemköp) eller genom att bara tacka nej innan de ens har hunnit öppna munnen. Oh well, åter till igår. Jag gick ut från butiken och då står där en kille med ett block. Han tittar på mig och jag fattar direkt att han tänker prata med mig. Jag stirrade ner i marken samtidigt som han sa "Hej, vill du skriva på vår lista mot rasism" varpå jag svarar "Nej tack". Jag hann inte ens tänka igenom vad han faktiskt hade frågat mig.

Direkt när jag hade sagt det så insåg jag att det var helt fruktansvärt pinsamt. Det var ju fan som att säga "Nej tack, jag är rasist", fast ändå inte. Jag såg att killen var från någon extrem vänsterorganisation och det är ju inte alla såna organisationer som delar mina värderingar. Vem vet vilka listor de tar med mitt namn på i framtiden. I alla fall så kändes det lite fel att inte skriva på en lista mot rasism. Nu vet jag ju inte ens vad de skulle ha listan till eftersom jag inte tog mig tid att fråga.

Slutsatsen är ju att tack vare alla äckliga telefonförsäljare från alla äckliga telefonförsäljningsbolag har jag valt att inte skriva på en lista mot rasism. De gör bara skada de där telefonförsäljarna. Så är det.

/ida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0