Thehoseontour

Nu är jag där igen. Så sentimental på senaste tiden. Vet inte vad det beror på, men det känns som att jag finner någon djup mening i allt jag läser och hör. Som att allt har en betydelse för mig. Jag kanske måste uppskatta livet mer. Fast jag tycker att jag uppskattar det ganska mycket redan.

Min allra allra bästa vän, Sanna frågade mig för en stund sen ifall jag behövde kissa innan hon skulle ta ett bad. Något som hon ibland glömmer och det är precis de gångerna som jag måste knacka på och smita in medan hon står utanför i en genomblöt handduk och fryser. Varför berättade jag det där?.. Jo just det. Det är en sån liten obetydlig sak, som jag tar för givet. Att någon frågar mig om jag ska gå på toa innan de ska ta ett bad. Men jag ska inte ta det för givet. Det känns alldeles förträffligt de gångerna som hon inte glömmer att fråga. Det handlar ju såklart inte bara om det utan om alltihopa. Det är så trevligt att behöva trängas i badrummet på morgonen, att komma hem från jobbet och kunna häva ur sig en massa skit och internskämt. Det är så enkelt, det har nästan alltid varit så enkelt. Jag antar att det är så det ska vara med en allra allra bästa vän.

Ville bara skriva det. Nån gång, kanske mycket tidigare än jag vill, kommer det inte att vara såhär. Inget varar för evigt även om jag hoppas att det gör det.

Jag säger det, sentimental. Jag vet inte vad det är som händer. Får ta och skärpa mig, bli mer sarkastisk, kasta lite snus och spotta en ordentlig loska.

Torpet på bilderna i Sannas förra inlägg är förresten från min farmors gamla torp i Vittsjö. Det är inte hennes längre, vilket är himla synd för att det var världens bästa torp när jag var liten. Jag ska ha ett likadant... någon dag. Fast just nu trivs jag i stan. Vi orkade inte laga mat idag så vi gick ungefär 50 meter till en grekisk restaurang och käkade grillspett med klyftpotatis, sallad och tzatziki för 70 kr. Underbart. Skogen kan vänta ett tag till.

Bon nuit mes amis.
/Ida