Thehoseontour

Jo jo, tror aldrig jag har varit med om en sådan vecka när pengarna bara rullar in. Både Ida och jag fick galet mycket tillbaka i skatteåterbäring så New York-resan är utan problem kirrad. Kan typ åka två gånger, inte mig emot. Sen fick vi äntligen tillbaka resten av vår deposition från lägenheten på Värnhem. Var ju bara ett halvår försent typ. Jävla idiot som gör av med en depositionsavgift, pengar som inte ens är hennes. Det här med empati är fan jobbigt ibland, annars hade jag haft pengarna på kontot för länge länge sen.

Bara sol sol sol, inte konstigt att man vaknar och är pigg klockan kvart i åtta en lördag. Här hemma har vi städat ordentligt idag. Snart ska vi börja laga middag för ikväll får vi gäster. Vi ska bjuda på veg-lasagne med surdegsbröd och en fet sallad. Sen efterrätt såklart och icke att förglömma; lite vin och bubbel på det. Mums!

Har en fullspäckad vecka framför mig. Schemat ser ut enligt följande:

Vad jag trodde skulle bli en ganska dryg dag visade sig bli dagen då jag insåg vad det är meningen att jag ska göra med livet. Jag ska jobba på FN. Jag vet inte hur det ska gå till och när det ska hända, men det ska i alla fall ske.

Jag, Jossan och Sanna hade en diskussion under helgens Stockholmsbesök om vad vi vill göra och vilket yrke vi vill ha i framtiden. Då sa jag att jag inte hade någon som helst aning. Jag fick lite småpanik när jag insåg att Jossan hade hela sitt liv och vägen till drömjobbet planerad. Sen idag när jag satt och lyssnade på en man som jobbar för FN med kommunala partnerskap så fick jag en uppenbarelse. Jag skulle kunna svära på att det tändes en glödlampa ovanför mitt huvud.

Att ta sig till ett jobb eller ens en praktikplats på FN är förmodligen en lång och krokig väg, men vad spelar det för roll? Jag vet redan en massa saker som jag kan göra för att förbättra mina chanser för att komma dit. Det är väl bara att sätta igång. Undrar ifall man kan få gå med typ några sjundeklassare på deras franska-lektioner. Ska jag jobba för FN är det ju en stor fördel (läs: ett måste) att kunna ett annat språk förutom svenska och engelska. Gud vad spännande det här ska bli.

Nu kanske man ska ta och plugga lite franska glosor. Ett första steg på vägen. Om någon vill erbjuda mig privatlektioner så är det bara att säga till. All hjälp uppskattas. Förutom någon som inte har läst franska dårå, det blir ganska dåligt.

/Ida

Jag sitter i Jossans söderlya och väntar på att Sanna ska hitta hit (lär ju inte hända any time soon). Om det inte vore för en envis förkylning så skulle livet vara perfekt. Jossans säng är helt galen. Känns som att jag bor på lyxhotell. Gick upp, hängde med datorn, käkade ett äpple och lite kakor till frukost. LOVELY!

Nu kom Sanna bara för det. Måste gå. Vapiano väntar.
/Ida

Älskar att komma hem till mitt Stockholm. Bara att komma till centralen, gå av och ner i tunnelbanan. Att med ens komma in i lunket, inte stressen, utan bara flödet av alla människor liksom. Som bara är på väg. Och få gå till frisören som man alltid besöker så fort man är hemma (testade en i Malmö, aldrig mer - jag satt där i 7h!!!! för att hon skulle slinga håret på mig. 7h!!!). Ta tunnelbanan hemåt och och sen njuta av världens godaste mat som farsan fixat. Köttfärslimpa av alla rätter - tack!

På torsdag bär det av och jag längtar så att jag nästan spricker. Kan inte fatta att det är typ nästan 10 månader sedan jag såg Jossan sist i Piteå när vi redovisade D-uppsatsen. Vad kul vi ska ha det i alla fall. Jag gissar på att vi egentligen inte behöver göra någonting alls. Vi skulle kunna låsa in oss i ett rum med en flaska vin, jag, Jossan och Sanna och sen hade vi haft helgen kirrad. SÅ MYCKET ATT PRATA OM!

Annars då? Fick lite panikångest på jobbet idag när jag insåg hur mycket jag har att göra framöver. Fast hellre det än att sitta och sortera papper på skrivbordet och känna att man sparar arbetsuppgifter till nästa dag för att man vill ha något att göra då med. Nej torkan som var för några veckor sedan är låååångt borta nu. Insåg idag att jag kommer få jobba när jag ska vara ledig med, men det gör ingenting. Hej flex.

I alla fall, alla ni Stockholmers out there, häng med mig i helgen. Jag är rolig. Sen har jag ju mitt ständiga bihang Sanna med mig också. Hon kommer till och med fram innan mig. Som Säpo, ska kolla läget först. Hon är också helt ok. Lite nasal, men annars går det bra.

/Ida

- cyklat hem i regn och fucking STORM! Nog för att det blåser i den här staden men det här är ju bara löjligt. Trampade mig svettig men stod typ...stilla. Nu är jag hemma ändå och ska roa mig med att göra egen falafel. Kommer nog gå sådär. Men bättre än cyklingen iallafall.

Gillar att jag just kollade upp ett ställe i Stockholm och såg åldersgränsen 23 år och tänkte; men ajdå, då kommer inte vi in. Haha, hej Sanna... snart 25. Bra koll.

/sanna

Blev peppad efter Lanias inlägg om tatueringar och gick igenom min gamla inspirationsmapp och kollade runt lite till. Har försökt leta rätt motiv som känns perfekt aslänge nu, men orka gå och tänka; kommer jag vara asnöjd med den här om 20 år? Nej precis, så det ska jag sluta göra. Jag tror det blir något sånt här:

... gömde oss inne på systemet i typ fem minuter för att undvika en viss person som stod borta vid kassan. Älskar ännu mer att personen visade sig vara någon helt annan. Hej helgen, som vi har längtat!

Idag läste jag i Metro att man borde vara mer EGOlogisk på jobbet. Ett av huvudtipsen var att varje morgon göra en lista på dagens arbetsuppgifter och sedan rita hjärtan eller stjärnor (kanske beror på vilket humör man är på) framför de arbetsuppgifter som man tycker är roligast. Sen ska man sprida ut dem över dagen så att inte allt tråkigt hamnar i en klump. Man skulle också strunta i sin matlåda om man kände för att äta något annat just den dagen tyckte kvinnan som hade kommit på den här idén. Jag kan acceptera listan och kanske till och med hjärtan, även om det kändes lite mellanstadiet, men maten. Vad fan! Hela anledningen till att man gör matlåda är ju inte för att man verkligen känner för att äta maten från dagen innan, som dessutom brukar smaka lite sämre och vara lite halvt hängig när det är lunchdags på jobbet. Jag gillar ju liksom inte att äta min matlåda, det är inte något jag njuter av. Om jag hade haft råd/orkat/inte behövt tänka på min hälsa så hade jag ju gått och käkat thaibuffé, glass eller biopopcorn, ja vad som helst egentligen. MEN DET FINNS JU ANLEDNINGAR TILL VARFÖR JAG INTE GÖR DET!!! Om alla människor skulle köra efter hennes egologiska modell så skulle man ju bli fet, pank och olycklig, för att inte glömma all mat som skulle slängas. Vilket waste.

Blir så irriterad på folk som inte tänker efter före.

/Ida