Thehoseontour

I och med min d-uppsats och dess ämnesval så har jag börjar fundera mycket över människors inställning till arbete, och då främst arbetsgivarens syn på personalens relation till varandra. Som när jag var på intervju för jobbet som kolloledare – där betonades vikten av att teamet är som en familj. Jobbet är med andra ord en tillvaro där det är av betydelse att personalen känner varandra. För då kan kommunikationen bli effektivare.

Sen har vi då mitt nuvarande extrajobb där de under personalmötet sa något i stil med ”det här är ett jobb – alla är enbart här för att arbeta”. För mig personligen så stämmer det inte alls. Jag jobbar inte enbart för att tjäna pengar utan det finns så mycket mer än så. Någon fällde kommentaren under ett pass ”vi är ju här för att jobba men det skadar ju inte att veta lite om varandra”.

För min del är det så sjukt viktigt att jag vill lära känna mina kollegor och att det finns ett intresse från deras sida också. Visst behöver man inte sitta och utbyta snyfthistorier och bli gudmödrar åt varandras kidz men jag tror det påverkar arbetsplatsen och stämningen så sjukt mycket. Jag gillar med andra ord inte inställningen att ”vi är bara här för att jobba” och skulle inte vilja jobba på en arbetsplats där den inställningen genomsyrar verksamheten. Känns som en sjukt förlegad inställning.

Nej, nog med föreläsning för idag eller vad säger ni? Jag har bakat till frugan som har varit och knegat idag. Annars har vi galet mycket och göra och lite saker på gång. Har till exempel utvecklat en idé som har gått vidare till steg två i en tävling så nu måste en affärsplan slängas ihop illa kvickt. Sen imorgon ska vi på teater vet ni, vi är sjukt kulturella här på Fredsgatan!

/Sanna