Min mamma och pappa
Jag och Ida har upplevt ett hemskt dygn. Var uppe i mer än 24 timmar och reste från Köpenhamn till Chicago. Vi köade och sprang runt en massa på den flygplatsen för att hinna med vår flight. Vi är sjukt nära på att missa planet men kommer tillslut med efter mycket om och men. Vi kommer fram till Newark - våra väskor kommer inte på bagagebandet. De är borta - KUL! Sen kom vi till hotellet med inga saker alls och tvingas sova i ett rum som är skitigt och så jääävla kallt. Utan mat i magen "sov" vi och duschade på morgonen för att sätta på oss samma par kläder som vi redan haft ett helt dygn. Hemskt jävla dygn alltså. Jag skickar två sms och berättar detta för mamma och pappa. Deras svar:
Mamma: Men gumman, jag betalar genast för två nätter så ni kan byta ställe. Bo inte kvar, kan ni inte byta till det hostel ni ska bo på sen? Strunta i de nätterna. Hur mycket pengar behöver du för att betala annat boende samt köpa nya kläder? Så sjukt trist att era saker är borta. Kan jag hjälpa till att leta och söka härifrån? Använd telefonen, jag betalar din räkning. Älskar dig gumman, nu kan det bara bli bättre ;)
Pappa: Låter inte alls kul men ni är på plats i varje fall. Hoppas ni får en spännande tid. Kram
Det är mina föräldrar det hehe. Nej, nu ska jag göra iordning mig. Sparar Harlem till på söndag och beger oss istället ner till Greenwich Village. Hej så länge!
/Sanna
Kommentarer
Trackback
