Det här var ju så jävla länge sen

Och en helt annan Sanna och Ida. Kan sakna att vara etta - förvirrad, naiv och för kaxig för sitt eget bästa. Hm, är iof så jag nog skulle beskriva mig själv idag också fast inte lika naiv. All drama här uppe får en att inse hur saker och ting verkligen fungerar.

 

Men ändå känslan av att vara minst, ha allt framför sig. Känner så nu på ett sätt eftersom jag kan göra vad fan jag vill snart. Resa. Jobba. Vara arbetslös. Helt upp till mig vilket är sjukt skrämmande och spännande såklart. Nu skulle jag gärna digga att vara en rik hemmafru i NY ett tag. Får se hur det går. Tips önskas.


Hej så länge.
/Sanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0