London: Flytten från fina kvarteret till horstråket

Jo, rubriken är väl rätt passande måste jag säga. Malin och jag kom tillbaka vid nyår för att påbörja ett nytt kapitel i vårt london-äventyr. Jag packade mina saker - jämför min väska och Malins lilla rosa. Har alltid varit värdelös på att packa hehe.



Så jag sa adjö till Chelsea...

... och hej till kollektivet vid Edgware Road.

Jag och Malin lurade av sjukt snälla Robin hans rum. Vi delade en stor säng och hade eget badrum. Resten av gänget i lägenheten bodde trångt och ibland kunde man känna sig lite orättvis.. fast bara nästan. Vi förtjänade rummet men Robin fötjänade fasen inte att sova i vardagsrummet. Speciellt eftersom det alltid sov någon okänd gäst på soffan.

Som mest var vi 7 personer som bodde i lägenheten - det var efter de goa göteborgarna flyttade in.

För mycket party ledde till att..

Malin ibland fick svårt att...

knäppa byxorna hihi. Panik, fem minuter innan vi skulle börja jobba på puben.


The creepy gang. Så här var det; två svenskar hade tagit över puben och vi fick börja jobba precis efter nyår. Dåligt beslut. Första veckan blev jag lämnad ensam och tog själv hand om puben - trots att jag inte lärt mig menyn plus alla drinkar-öl-whiskeysorter som såldes.

Så där stod jag ensam när en massa folk kom in och kan knappt öppna en jävla vinflaska. Ägarna var fucked, oansvariga och beskyllde sen Malin och mig för att stjäla pengar. Vi kunde jobba 10 dagar i sträck( för att de hade sparkat de övriga i personalen en efter en) för att ställa upp som vänner och så slutar det med att de beskyller oss för något sådant. Det tog inte lång tid innan vi gjorde något åt saken.


Något bra som hände under denna period var iallafall att jag mötte Frida - genom min och Lanias dåvarande blogg dessutom. En dag kom hon i på puben och vi bondade över The Strokes och Artic Monkeys nysläppta plattor. Grym tjej!

Lania kom på besök ibland.

På fredagarna var det obligatoriskt att dra till club NME på KOKO vid Mornington Cresent.


Arbetet på puben höll på att knäcka mig totalt. Jag hade sjukt ont i magen varje gång jag skulle jobba (vilket fan var varje dag). Jag hatade stammisarna, allas skitsnack, hororna och knarkarna som kom in med jämna mellanrum men framför allt att jobba arslet av sig för människor som inte respekterade mig ett dugg.

Men det kom det att bli ändring på och då började de roligaste månaderna under min vistelse i London - med galna människor som jag aldrig kommer glömma.

/Sanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0