Thehoseontour

Nervös. Jag skulle bli au-pair. Gillade inte barn, orolig för äcklig engelsk mat. Familjen skulle ha mött mig på Heathrow men fick förhinder och skickade den privata chauffören istället.

Det här var mitt rum under de följande månaderna. Hade en städerska som höll ordning, tack och lov. Lyxlivet har alltid fallit mig i smaken hehe. Jag bodde med mamman och hennes två barn i fina stadsdelen Chelsea- grannar som Hugh Grant och Frank Lampard. Deras pappa bodde i Hong Kong och jobbade. Ungarnas morfar var den gamle kände fotbollsspelaren Bobby Moore som är en legend i England. Gav mig en del fördelar om man säger så.

Britter har ju aldrig varit kända för sin fina smak. Inget undantag här inte.

"Mina" barn Freddie och Ava. De ser säkert söta som socker ut men det är fan jävulen personifierad. Usch.

Malin var min vapendragare och så fort vi kunde rymde vi bort från våra familjer och levde rövare. Här var Lania på besök vilket oftast resulterade i shopping och utgång - såklart.

Mamman - My friend - her au pair is also from Sweden! Ur...sula! Yeah, Ursula. Några dagar senare när jag träffar denna svenska tjej för en fika på Startbucks presenterar hos sig som Åsa. Kan vara svårt ibland. Iallafall, Åsa och jag träffades nästan varje dag i några timmar innan det var dags att hämta barn på skolan. Då beklagade vi oss över våra barn och vårt hårda liv. Sa jag att vi fick vattenleverans varje vecka! Det saknar jag fan.

Det blev mycket taxiresor för att hämta upp "prinsessan".

Kedjan som jag spenderade en förmögenhet hos - allt för varm choklad jag kunde gjort hemma. Men det är inte samma sak!!! Det är mervärdet jag köper!!! Jag vet.

Söt när hon är tyst iallafall- vilket dock inte var så ofta.