Thehoseontour

Vad jag trodde skulle bli en ganska dryg dag visade sig bli dagen då jag insåg vad det är meningen att jag ska göra med livet. Jag ska jobba på FN. Jag vet inte hur det ska gå till och när det ska hända, men det ska i alla fall ske.

Jag, Jossan och Sanna hade en diskussion under helgens Stockholmsbesök om vad vi vill göra och vilket yrke vi vill ha i framtiden. Då sa jag att jag inte hade någon som helst aning. Jag fick lite småpanik när jag insåg att Jossan hade hela sitt liv och vägen till drömjobbet planerad. Sen idag när jag satt och lyssnade på en man som jobbar för FN med kommunala partnerskap så fick jag en uppenbarelse. Jag skulle kunna svära på att det tändes en glödlampa ovanför mitt huvud.

Att ta sig till ett jobb eller ens en praktikplats på FN är förmodligen en lång och krokig väg, men vad spelar det för roll? Jag vet redan en massa saker som jag kan göra för att förbättra mina chanser för att komma dit. Det är väl bara att sätta igång. Undrar ifall man kan få gå med typ några sjundeklassare på deras franska-lektioner. Ska jag jobba för FN är det ju en stor fördel (läs: ett måste) att kunna ett annat språk förutom svenska och engelska. Gud vad spännande det här ska bli.

Nu kanske man ska ta och plugga lite franska glosor. Ett första steg på vägen. Om någon vill erbjuda mig privatlektioner så är det bara att säga till. All hjälp uppskattas. Förutom någon som inte har läst franska dårå, det blir ganska dåligt.

/Ida