End of an era
När jag var liten hade vi landställe på Dalarö. Jag hängde med morfar dagarna i ända. Cyklade, badade och tvingade den äldre granntjejen att umgås med mig. Sen byttes Dalarö ut mot Koludden vid Norrtälje, det bästa stället ever att ha fritidshus på.
Så nu när det är bestämt att stället ska säljas så känns det lite vemodigt. Så många minnen; Frida och jag, 11år som tar motorbåten ut, lägger oss i en vik och smygröker. Jag och Sara som sätter upp lappar på den enda anslagstavlan om en fotbollsmatch - som säkert 50 pers dyker upp till. Jag och F igen som blandar hennes farfars HB med juice och sitter och smuttar mitt på blanka dagen med hennes mormor sittandes bredvid. De "coola" grabbarna som vi hängde med ut och åkte motorbåt mitt i natten när vi fiskade kräftor.
Men nu då? Jag är ju aldrig där längre så ändå känns det rätt naturligt. Ett hus som bara står tomt... Nej, positiva tankar här. Om några år när vi är redo kan vi skaffa något nytt som vi får välja helt själva utan mormor och morfars inflytande. Fast det betyder ju inte att det inte känns.
Så nu när det är bestämt att stället ska säljas så känns det lite vemodigt. Så många minnen; Frida och jag, 11år som tar motorbåten ut, lägger oss i en vik och smygröker. Jag och Sara som sätter upp lappar på den enda anslagstavlan om en fotbollsmatch - som säkert 50 pers dyker upp till. Jag och F igen som blandar hennes farfars HB med juice och sitter och smuttar mitt på blanka dagen med hennes mormor sittandes bredvid. De "coola" grabbarna som vi hängde med ut och åkte motorbåt mitt i natten när vi fiskade kräftor.
Men nu då? Jag är ju aldrig där längre så ändå känns det rätt naturligt. Ett hus som bara står tomt... Nej, positiva tankar här. Om några år när vi är redo kan vi skaffa något nytt som vi får välja helt själva utan mormor och morfars inflytande. Fast det betyder ju inte att det inte känns.
/Sanna
Kommentarer
Trackback
