Sanna goes bondmora?

En sommar när jag var liten hyrde vi ett stort hus på Öland i två veckor. Vi bodde granne med en bondgård och efter någon dag lärde jag känna dottern i familjen som var i min ålder. Vi lekte mest hela dagarna och Tina, som flickan hette, visade mig hur livet på en bondgård gick till.

Redan vid denna tid så hade jag utvecklat en rädsla för några av djuren men ännu fanns inget av den där obehagliga känslan av riktigt hat som jag ibland kan känna idag för vissa djur. Terapi next. Iallafall så hade jag alltid drömt om att bo på en bondgård och lite lever drömmer kvar än idag. En bondgård utan djur då - höns i hage kanske hehe.


Fast under där de där veckorna fick jag inse att jag inte var riktigt bondmora-material. Vi hoppade runt och lekte på höskullen - jag råkar tappa bort en högaffel så vi kan inte leka längre för då kan vi typ hoppa på den och dö - spettas helt enkelt. Inte så kul.

Hon tvingade med mig ut i en hage bland en massa galna kvigor (nej kor som inte har kalvat alltså för er stadsbor, inget slang för galna fruntimmer eller så). Jag hanterade inte det faktum att kossorna kom emot mig så bra, sprang panikartat ut från hagen till lilla Tinas förvåning.

Dock så hade jag väl en framgång - vi spelade dart om deras kalvar och jag vann en som jag döpte till Dino. Antar att den slaktades några veckor senare. Kan ju iallafall säga att jag ägt en kalv som jag till råga vann på något så snuskigt som spelet dart - kan inte ni skryta med va?

Så bondmora blir jag nog inte. Partymora sounds better - Ida vad säger du om en partygård ute på vischan med höns i hage? I'm all in.

/Sannahoe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0