Sakta men säkert...
Så händer det igen då. Efter att ha längtat tillbaka hit, till hösten, vänner och familj, skola och studentliv, så kommer tristessen smygande igen. Varför blir jag aldrig nöjd? Inte ens Kapstaden kunde underhålla mig ordentligt eftersom jag tillslut fick in en rutin på vardagen/helgerna och kunde komma på mig själv med att längta till något annat.
Det är rätt skrämmande eftersom hur kommer det påverka min framtid? Om jag blir rastlös och vill ut på nya äventyr så fort något blir enformigt?
Kanske mest är mörkret som påverkar mig mer än vad jag tror just nu. Skulle bara vilja hitta något som jag brinner för och kan lägga ner min energi på. Just nu försöker jag mest hitta på roliga planer för framtiden men vad gör det för nuet? Nej, detta måste jag lösa.
/S
Det är rätt skrämmande eftersom hur kommer det påverka min framtid? Om jag blir rastlös och vill ut på nya äventyr så fort något blir enformigt?
Kanske mest är mörkret som påverkar mig mer än vad jag tror just nu. Skulle bara vilja hitta något som jag brinner för och kan lägga ner min energi på. Just nu försöker jag mest hitta på roliga planer för framtiden men vad gör det för nuet? Nej, detta måste jag lösa.
/S
Kommentarer
Trackback