Thehoseontour

Dagens tillstånd: Jag är bakis. Niklas är jättebakis. Han är "sjuk" idag och hemma från jobbet.

Dagens måste: Vi var tvungna att börja dagen med att gå och handla el. Gjorde inte vårt tillstånd bättre.

Dagens aktivitet: Jag tvingade Niklas att äta en macka utan kanter.

Dagens skratt: Meddelanden från en Ricardo.

Gårdagen då... jäkligt grym kväll måste jag säga. Kommer några få bilder när jag orkar resa mig upp och leta efter kameran.

Ha det!

/S

Mys is the shit!

/Ida

Sannaho, vi hittade din förlorade kofta! Den bruna som du tappade under ett utav våra galna upptåg. Den låg på stället där vi låg, mycket märkligt eftersom den inte låg där sist vi kollade. Lania tog i alla fall med sig den hem och ska tvätta den åt dig.

Annars har dagen varit bra. Det var sjukt jobbigt att gå upp tidigt imorse, men jag överlevde och lektionen gick hyfsat smärtfritt. Jag får alltid ångest efter kursintroduktioner. Det känns som att hjärnan ska svämma över och som att det finns alldeles för mycket att göra, men det brukar gå över så fort jag kommer igång. Efter lektionen blev det MAX och nödvändig shopping. Köpte ett par svarta jeans som det bokstavligt talat stod mitt namn på. De heter faktiskt Ida.

En dusch och en inte så bra tupplur senare sitter jag här och försöker vakna till liv. Just det, grattis på födelsedagen kära far. Hurra hurra! Nu väntar jag bara på att få höra från frugan.

/Idaho

Nu är jag framme och Niklas har dragit till jobbet. Flyget gick någorlunda smärtfritt trots att jag satt i mitten, var duktig och skaffade två nya vänner (från Holland av alla ställen) och nu tänkte jag sova lite. Ska våga mig ut ensam sen en vända. Ni vet, köpa el och sånt som alla gör här nere.

Skriver mer sen! Saknar dig redan min Idaho!

/Sanna

Det är precis vad Stockholm kryllar av men jag kan inte för mitt liv förstå vart alla dessa tar vägen när det vankas utgång.  Kanske lika bra det för vad ska jag med en stockholmsbo till?

Imorgon tar jag mitt pick och pack (förhoppningsvis inte mer än 23 kilo) och drar söderut. Waaaaay söderut. Jag flyr inte direkt från något men inte heller springer jag fort som fan mot något heller. Jag är inte nervös men jag tror inte jag har fattat att jag verkligen åker. Funderar mer på låtlistan jag ska knåpa ihop till flyget.

16 timmar ren glädje har jag framför mig. Slipper kanske underhålla mig med filmer på spanska (som på tågluffen) och istället förstår handlingen. Inte mycket jag begär. Kommer ihåg när jag gjorde en liknande resa själv när jag drog till Hong Kong. Satt bredvid en sjukt tjock dude som käkade fucking nötter hela vägen. Barn är nog det värsta dock. Snälla, inga barn...

Men jag antar att vi ses nästa gång när jag är framme. Hoppas Niklas kommer ihåg att hämta mig bara.

Peace!

/Sanna

Inget kul att skriva om these days. Skolan började idag och det kändes helt okej. Ändå ganska segt att komma in i det igen, men det var minst sagt en mjukstart då jag började 13.00 och hade kursintro i max 1,5 timme. Resten av dagen spenderades med att förklara vad problemet var, kolla på Family Guy, boka tvättid, titta på folk som käkade sushi hos Nao och äntligen laga mat. Så intressant är mitt liv just nu, men det är ganska nice när man tänker efter.

Sanna drar imorgon. Hoppas hon kommer hem all African Slavery (modet dårå) med lite hudfärgat som accentfärg. Lycka till babe, du kommer att vara grym!

Nu, läsa.
/Idaho

Alltid måste det vara något, man ska veta att man lever. Jag antar att det är så.

Sanna åkte idag, det var sorgligt, men ändå inte. Följde med henne till skolan och där satt vi i solen, precis som att inget äventyr väntade för hennes del (eller för min, men jag hittar alltid på något hyss). Taxin kom och helt plötsigt var jag ensam, fast inte helt ensam, men ändå lite mer ensam än vad jag var tidigare. Konstig mening det där.

Spenderade större delen av dagen med hårdrockar-Erik som idag fick ta över frugans roll som teveslötittarkompanjon. Var även förbi Dennis ett tag för att sno mat och säng i ett par timmar :) Imorgon börjar skolan, vilket känns sjukt konstigt. Jag har inte haft någon skola alls på 3,5 månad och undrar om jag kommer trivas nu när det sätter igång igen. Det blir nog bra.

Imorgon ska jag tydligen berätta vad problemet är och det kan jag definitivt göra, men jag är mest förvirrad och vet inte riktigt vad jag vill göra med det. Året hittills har varit så fyllt av intriger och skit och jag vill inte vara i närheten av negativ energi, jag behöver inte det, inte nu. Tur att det finns massor med positiv energi att hämta här lite varstans i alla fall!

Slut på det hemskt kryptiska meddelandet.

/Ida

Familjen is the shit. Jag är rätt död, två veckor med the gang tär på krafterna. Imorgon blir det nog nacho deluxe med min Gustav och sen fix med lite ting innan jag åker på tisdag.

Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan min blivande sambo Niklas tröttnar på mig. Eller innan jag dödar honom för att jag inte får någon sömn (inga äckliga tankar, bara snarkningar). Fan, det ska bli kul att röja med honom. Vi funkar rätt bra tillsammans i såna lägen. Livsnjutare båda två. Fast han är rik med jobb och jag är en fattig student. Vi kompletterar varandra helt enkelt.

Jag borde börja bli pepp nu för fan.

Godnatt!
/Sanna

Yepp, om några timmar drar jag hem till Stockholm och hänger med familjen någon dag innan det är dags för Sydafrika. Saker behöver fortfarande fixas men det blir nog bra skit av det här. Avsked igår, fan vilka underbara vänner jag har alltså. Känns grymt att jag har det här som väntar när jag kommer tillbaka.

Jag gav bort mina morötter igår, har en liten parmesan kvar som väntar på en ny ägare. Vem bjuder högst?

Ses i Stockholm!

/Sanna

Gårdagen var en spännande afton minst sagt. Tyvärr tog jag inte alls så många bilder som jag hade velat, men det blev några i alla fall. Fråga mig inte vad jag håller på med på vissa, men kul var det.

Människor slutar aldrig att förvåna mig, inte på något sätt. Trodde verkligen inte att kvällen igår skulle sluta som den gjorde, på gott och ont såklart. Somliga tyckr väl att jag betalar för mina SYNDER idag. Det är ju vad jag är; en syndare tydligen. Vet inte riktigt vad jag ska säga, jag hade askul igår och något spännande ligger i luften. Sanna drar imorgon, vilket gör att gråten nästan kommer, men min kära vän, vi är återförenade snart igen. Jag är sjukt bakis just nu och vet inte vad jag skriver. Försöker vara kryptisk, men jag tror inte att det funkar så bra. Allt blir bara en klump av ord och nu har jag slut på dem. Helt slut.

/Ida

Fy fan, jag vet verkligen inte.
/S

Ikväll, då jävlar är det partey mina vänner och jag hoppas verkligen att VI går all in och satsar på ninja iallafall. Samuraj (när du festar, däckar och vaknar upp och vill påbörja festandet igen) känns lite avlägset dock. Förra upplevelsefesten körde jag den stilen, gick hem vid tolv, vaknade upp fem timmar senare och var redo för efterfest. Inte det bästa eftersom jag missade hela festen och alla sov när jag var pepp igen.

Nej fy fan, ikväll blir det grymt med drinkblandande, första besöket på Kåren och en jäkla massa efterfester (hoppas jag, folk var rätt lame förra året). Och till råga på allt är mina familjemedlemmar från i somras tillbaka; Gustav och Josefin!

Tydligen ett rätt så frekvent använt uttryck. Fan vad lycklig man skulle vara om det hade stämt. Dock bor det en väldigt speciell person i Amsterdam som heter Rick. Han är asgrym på fotboll, får pengar av Norges kung och kommer bli grymt framgångsrik här i livet. Den finaste vännen jag fick under sommaren och som jag förhoppningsvis kommer besöka snart!

Underskatta aldrig Boyz II Men!

/Idaho

Sedan urminnes tider (i alla fall de två år vi varit bosatta här) har "hemmafesten" varit en tillställning där gamla och nya studenter får socialisera fritt. Detta år valde istället phösarna att exkludera oss världsvana globetrotters utan en tillstymmelse av respekt och dignitet. Detta kan tyckas vara ett trivialt problem i jämförelse med Kristin och Hans förhållandesituation, men det är för oss värt att belysa då en symbios krävs mellan festligheter och vardagsbestyr.

Phösarna kan beskrivas som ett brådmoget släkte med vissa banala drag. De kan dock ibland glimta till med originella kreativitetslösningar. Tyvärr uteblev dessa i år, vilket resulterar i att festen går miste om DE rutinerade. Skandal!

Sammanfattningsvis vänder vi oss till husguden och jordskredsvinnaren Usain Bolt. Hur fort måste vi springa?

/Ida & Sanna

Värdelöst är vad det är.